→ Emptiness
Mina favoritförfattare kan få mig att gråta genom sina ord. Jag menar inte att jag gråter åt ledsamt eller sorgligt innehåll. Nej, det som rör mig är de vackra orden, språket, formen. På samma sätt som en vacker solnedgång gör mig varm inombords, blir jag ibland så överfylld av glädje och lycka inombords när jag läser, att det måste komma ut på något sätt. Det är då de små, små tårarna kommer, som i sig ofta gör mig ännu gladare.
Den här artikeln, av Jonathan Safran Foer (en av mina absoluta favvisförfattare) rörde mig på just ett sådant sätt. Idén är genialisk och underbar, att samla “nästa papper” från en rad olika författare, för att på så sätt skapa ett museum av potential och oskrivna idéer. Det sista stycket, där han skriver om sin yngre bror, var för mig den utlösande (i fråga om tårar) faktorn:
He’s envious of me, and I’m envious of him. He wants direction in his life. He wants to have words to apply to his interests, recognizable ways to describe himself. (It isn’t as acceptable as simple being someone who experiences the world deeply.) He wants an unchanging mailing address. He wants to accomplish things, to put empty pages behind him–whatever form that empty paper whould take. I remember what it was like to be so uncertain, so scared. And I remember the joy of not knowing, of everything seeming possible and possibly wonderful. Or horrible. Or mediocre.
Every day I better knew what to expect, and so the days grow shorter and fit tighter, and if it isn’t like dying, it’s like disappointment. But I can remember, as if it were yesterday, turning on my laptop, knowing that I was about to start my first novel–the moment before life wrote on me.
Emptiness. Underbart.
→ Val 2006
Så här i valtider har jag försökt rannsaka mig själv för att till slut kunna bestämma mig vad jag vill rösta på – det är inte lätt! Jag vill inte påstå att det är direkt svårt att skilja på partiernas ståndpunkter och partiprogram, men det är i vilket fall inte heller roligt. Det vore lätt att bara rösta på det parti vars partiledare/språkrör jag gillar mest, men det vore också sannerligen att ta the easy way out. Med tanke inte bara på mina koncentrationssvårigheter vad gäller att på allvar läsa igenom alla partiers valprogram, utan också eftersom det låter väldigt tråååkigt att göra det, har jag istället valt att genomgå samtliga större tidningars valtester. Detta är resultatet.
Som det verkar, skall jag alltså rösta på Alliansen. Ehm? Okej. Jag vet inte om det här har gjort mig klokare. Jag tror inte på det här med KD, och jag vill nog inte heller rösta på Moderaterna. Håller inte med om FP:s betygshets, och ogillar starkt Gråt-Maud. Osympatiske bullien Göran P. får aldrig nånsin en röst av mig. Miljöpartiet… ja kanske, om det inte vore för trängselskatten (och de mest extrema vänstersympatierna…). Helt ärligt, har jag fortfarande ingen aning. Jag kommer antagligen att besluta mig i valbåset på söndag.
Eller så lyder jag Expressen och röstar på Vänsterpartiet Kommunisterna (WTF?).
Byggt på WordPress. © Karolina ∞
Inlägg och kommentarer (RSS).